Jag har pendlat i många år, både med buss och tåg, både långa (10 mil enkel sträcka) och korta (3 mil enkel sträcka) turer. Jag har alltid tyckt det är rätt lustigt med pendlare eftersom man ofta känner igen människorna man pendlar med men man pratar sällan med dem. Tills nu... J
Jag har i snart två års tid pendlat mellan hemmet i Kristianstad och jobbet i Hässleholm. En resa på 3 mil enkel resa och som tar ca 1 timme från dörr till dörr. Oftast åker samma personer med samma bussturer och oftast sitter de på samma platser (inkl mig själv J).
Pendlarlivet är som pendlarlivet är mest förutom stämningen. Många av busschaufförerna på linje 555 är väldigt annorlunda mot de busschaufförer jag träffat tidigare. Vi skämtar, skvallrar och snackar skit med varandra och ofta känns det mer som ett kafferep än en 40 min lång resa löjligt tidigt på morgonen. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte deltar jättemycket i samtalen men det beror mest på att jag inte känner mig så social halv sju på morgonen, men jag lyssnar gärna på dem J
Stämningen gör det mycket trevligare att åka till jobbet och jag saknar inte bilen vi inte har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar