"Man tager vad man haver" sa aldrig Kajsa Warg men det är ett väldigt gott råd ändå. Men vad händer om man inte har något att ta av då? Vad gör man då? Till vem vänder man sig då?
Detta blev väldigt tydligt för bara några timmar sedan när jag och mamma var och lämnade 2 säckar med utrensade kläder, lite sängkläder och även en gammal sovsäck hos Stadsmissionens härbärge i Kristianstad. Mannen som jobbade där blev verkligen tacksam över kläderna och var väldigt glad över att vi tänkte på dem.
Jag får plötsligt lite dåligt samvete över att jag inte gör mer för mina medmänniskor runt omkring mig. Borde jag inte kunna göra mer? Kanske jobba ideellt någonstans? Eller bidrag med mer till härbärget som verkligen är att ge en hjälpande hand till de som bor i samma stad som jag. Kanske man borde baka lite kanelbullar och gå dit en kväll och bjuda på lite fika. Varför gör man inte det?
Istället så sitter jag i soffan, i vår varma lägenhet och tittar på vår platt-TV och våra många kanaler. Vi tittar på fotboll och är glada över Milans vinst, dricker lite te och småäter på kakor.
Samtidigt, någon kilometer från oss, så är någon glad över att få sova i en säng i natt, att inte behöva hitta en trappuppgång eller ett övergivet skjul att sova i.
Jag försöka döva mitt dåliga samvete med att intala mig att jag kanske gör mer än många andra. Men vad är det för trams!?! Varför skulle jag vara bättre än någon annan???
Nej, det blir till att skärpa sig. Behandla andra som du själv vill bli behandlad och jag hade gärna blivit bjuden på kanelbullar eller kladdkaka...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar