4 juli 2016

Sommar, revyer, Almedalen och förödande politik

Ett lika säkert sommartecken som revyerna är, är Almedalen. Ett skådespel med manus och hållpunkter, där politiker försöker överträffa varandra i förträfflighet.

Jag är själv fritidspolitiker och tycker så klart att många av de diskussioner och seminarier som erbjuds hade varit intressanta att närvara på. Förhoppningen att få nya insikter, lära sig nya saker och förhoppningsvis få inspiration hade varit målet. Jag tycker även att en del av "skådespelet" är underhållande. Att evenemanget som sådant har exploderat i sin omfattning tycker jag är lite tråkigt för frågan är när det blir så stort att ingen orkar åka dit, eller orkar bevaka de mindre seminarierna för att allt är så stort.

Men det var egentligen inte det jag hade tänkt ventilera utan snarare politiken som sådan, eller snarare ibland bristen på politik. I Kristianstadsbladet kan man idag läsa ledaren "Sluta käbbla och håll ihop". Tidningens ledarskribent uppmanar i praktiken Jan Björklund, Liberalernas partiledare, att inte föra fram partiets ståndpunkter utan hålla ihop inom Alliansen, allt för att visa att man är ett regeringsdugligt alternativ till regeringen och dess samarbete med Vänsterpartiet. Hon skriver "Att L riktar taggarna mot M i stället för mot partierna utanför alliansen är bisarrt. Och skadligt för Sverige."

Jag skulle vilja påstå att det är precis tvärtom. Blockpolitiken har gjort det svårt för väljarna att se skillnader mellan de olika partierna och jag förstår den hopplöshet man kan känna inför valet. Det spelar ingen roll att det finns olika partier att rösta på för antingen blir det en vänsterpolitik eller en högerpolitik, det finns ingen mittenväg att gå. Röstar man på Liberalerna vet man att man kommer få Moderaterna på köpet och röstar man på mitt eget Miljöparti så får man, så länge Alliansen säger att de ska gå till val tillsammans, räkna med att få Socialdemokraterna på köpet. Som bekant så delar vi inte alltid samma åsikt, precis som Liberalerna deklarerar att man inte delar samma åsikter som Moderaterna. En inställningen kan man unna sig som ett parti i opposition, och rimligen bör göra när man suttit i regering i åtta år med flera andra partier.

Blockpolitiken gynnar inte någon, utom möjligen Socialdemokraterna och Moderaterna. Vi som inte röstar på någon av de två stora, utan föredrar en medelväg som ofta är öppnare, friare och grönare utan att för den sakens skull äventyra statens skyddsnät, har svårare att driva igenom vår politik eftersom vi är låsta till vänster eller höger.

Det kan tyckas märkligt att jag som Miljöpartist tycker blockpolitiken är förödande, utan den hade vi sannolikt inte suttit i regering. Men jag vidhåller att blockpolitiken är förödande för Sverige och vår demokrati för den cementerar att det bara finns två alternativ, vänster eller höger. En riktigt mittenalternativ finns inte och kan inte heller uppstå som det ser ut idag.